Ur: “Hur man förstår Koranen”
Källa: Darulhadith.com

Tefsir av Koranen med Koranen

Tefsir av Koranen med Koranen är den högsta formen av tefsir, eftersom en del av Koranen förklarar en annan del.

-Exempel 1

Allah säger:

”Vid Himlen och Tariq (nattens stjärna), och vad får dig att veta vad den nattens stjärna är? Det är stjärnan som strålar med ljushet.” (Tariq: 1–3)

Ordet ’strålar med ljushet’, förklarar ordet Tariqs mening. ett annat exempel är då Allah säger:

”De frågar dig Muhammed angående rusdrycker, och hasardspel, Säg till dem: i dem finns en stor skada och synd och viss nytta för människan. Men deras skada är större deras nytta.” (al-Baqarah:219).

En annan vers innehåller ett förbud mot Ithm (skada och synd), det är samma förbud som för den som förbjuder rusdrycker i ovanstående vers; och detta är då Allah säger:

”Säg Muhammed, min Herre har förbjudit olovliga sexuella relationer – oavsett om det begås öppet eller dolt, alla sorters synder, orättfärdigt förtryck och att associera partners till Allah…” (al-Araaf: 33).

Ordet Ithm (skada och synd) omfattar därför alla syndfulla handlingar som är orsaken till, eller leder till synd.

Det har sagt att ordet synd specifikt avser rusdrycker, och så har sagts av en poet:

-Jag drack Ithm tills mina sinnen och intellekt begav sig av från mig, precis som Ithm (rusdrycker) borttager sinnena och intellektet.

Att denna användning av ordet Ithm skulle betyda rusmedel innebär dock inte eller antyder på att det är begränsat till endast den meningen. Det är snarare en av de syndfulla gärningar som passar dess användning.

I ”al-Sihah” (en berömd klassisk arabisk ordbok) står det ’att rusmedel kan kallas Ithm’.

Ett annat exempel är då Allah säger:

”Allahs Awliya har inget att frukta, ej heller skall de bedröva.” (Yunus: 62).

Ordet Awliya har förklarats i versen:

”De som tror och har fruktan.” (Yunus: 63).

Jag säger att denna tefsir motbevisar dem som säger att Awliya är de som har kunskap om det dolda eller utför mirakulösa handlingar, eller låter en kupol uppföras ovanför deras gravar eller andra avvikande eller falska uppfattningar.

Snarare är alla som tror på Allah bland hans Awliya, som lyder hans befallningar, och avstår från de förbjudna sakerna. Mirakulösa handlingar utgör inte ett villkor för att vara bland Awliya, eftersom de kan bli bekräftade eller förbli gömda.

Vissa underliga hädelser kan ske med somliga påhittande Sufis. Detta är magi, om vilket Allah har sagt:

”Och med deras magi såg det för honom ut som om de rörde sig snabbt.” (TaHa: 66)

Sådana händelser har skett med många av Magianer i Indien och på andra platser.

Tefsir av Koranen med autentiska hadither

Tefsir av Koranen med autentiska hadither är mycket viktig. Detta för att Allahs Budbärare (saw) är mest kunnig av alla människor, i avseende med Allahs avsedda mening. Det är som Allah har sagt om honom:

”Han talar inte av begär, men sannerligen är det en uppenbarelse nedskickad till honom”. (al-Najm: 3–4).

Allah uppenbarade Koranen till honom så att han kunde förklara den för folket. Allah säger: Vi har skickat ned Hågkomsten så att du kan förklara för folket, det som har skickats ned till dem”. (an-Nahl:44)

Profeten (saw) sade:

”Koranen har givits till mig och lika mycket till.” (autentisk – narrerad av Abu Dawud)

– exempel 1

”Och förbered för dem det du kan av vapen och styrka …” (al-Anfal: 60)

Tefsiren av ordet ’styrka’ – Quwwa – återfinns i Profetens (saw) utsago:
”Styrkan är bågen (han upprepade det tre gånger).” (narrerad av Muslim)

Al-Qurtubi sade: Styrka förklarades att betyda bågen även om ’styrka’ entydigt också kan innebära andra krigs vapen; men bågen är allvarligare i de skador den orsakar fienden, och är snabb; den kan skutas och träffa en soldats huvud och dela detta och sedan träffa bakomvarande person.” (Nämnd av Ibn Hajr i ”Fath-ul-Bari”)

Jag säger: Även i dessa dagar, med tanke på de nya krigs vapnen, så härrör funktionerna från bågen. Islam uppmuntrar att man lär sig hantera bågen, särskilt de unga. Man bör prioritera inlärning av att hantera den och att lära sig simma, före andra former av sport som ungdomar har sysselsatt sig med.
Profeten (saw) sade: ”Den som lär sig att hantera bågen och sedan glömmer det, så tillhör han inte oss och har syndat.” (narrerad av Muslim)
Profeten passerade en grupp människor som tävlade med varandra, så han (saw) sade: ”Ismaels folk, skjut era pilar för en fader var en skarpskytt. Folk från ’den och den’, skjut era pilar för jag är med er. Så han sade: Då stannade en av de två grupperna. Så Profeten (saw) sade: Vad är det, varför kastar ni inte era pilar? De svarade: Hur kan vi kasta då du är med de andra. Så Profeten (saw) sade: Kasta och jag är med er allihop.” (narrerad av Bukhari)

– exempel 2
”För dem som utfört goda gärningar, är belöningen paradiset, och mer.” (Yunus: 26)
Profeten (saw) förklarade ordet ’mer’ med att betyda, att med spänd blick titta på Allahs (swt) Ansikte. Profeten (saw) sade: ”Ridån kommer att tas bort och de kommer inte att ges något annat mer älskvärt för dem än att titta på deras Herre, och då läste han versen: (För dem som utfört goda gärningar, är belöningen paradiset, och mer)” (narrerad av Muslim)

– exempel 3
”Och påminn dem om dagen då Skenbenet (Saaq) kommer att blottas.” (al-Qalam: 42) Bukhari nämde följande hadith då han förklarade versen ovan: Profeten (saw) sade: ”Vår Herre kommer att visa Sitt Skenben (Saaq) och då alla Troende – män och kvinnor – kommer att prostrera. De som brukade prostrera i denna värld för att visa sig och låta folk se och höra, kommer att försöka prostrera men deras ryggar kommer att förbli raka – (ej prostrera).” (Bukhari i kapitlet ’Dagen då skenbenet kommer att visas’ (vol. 6/72))
Detta gör det inte nödvändigt att likna Allah med Hans Skapelse eller ge Allah en form. (Det finns ingen lik honom …). Ahl-us-Sunnah wal-Jama’ah bekräftar om Allah det som Allah har bekräftat om sig själv; tex. händer, ett Ansikte, Hörsel, Syn och det som Allahs Budbärare bekräftar, tex. Saaq (Skenben), Fingrar, Fötter på det sätt som Allah (swt) vill. Men vi känner inte utformningen – hur dessa attribut är.

– exempel 4
Abdullah ibn Mas’ud (ra) sade: ”När versen: (Och de som tror och inte beblandar deras tro med dhulm (förtryck)) uppenbarades, var detta hårt för muslimerna. De frågade: Vem av oss har inte begått dhulm – förtryck – mot sig själv? Budbäraren svarade: ”Det är inte betydelsen, snarare betyder det shirk – att associera partners med Allah – har ni inte hört vad Luqman sade till sin son: (Min son, associera inte partners med Allah, för det är sannerligen en stor dhulm (förtryck)). (narrerad av Bukhari och Muslim)
Hafith ibn Hajr sade i ”Fath-ul-Bari”: ” (inte beblandar): dvs. inte begår”. ”Bland denna vers och haditens fördelar är: Förtryckets nivåer varierar och alla synder kallas inte för shirk, och den som inte tilldelar Allah några partners, är verkligen räddad och vägledd.” (Nämnd av Hafidh in ”Fath-ul-Bari”)
Jag säger: Det finns många andra exempel på Profetens tefsir av Koranen, och jag ämnar samla dem – om Allah vill, i en bok med titeln ’Den Profetiska tefsir av Den Ädla Koranen’ eller ’Tefsir av Koranen med autentiska Profetiska hadither’.

Tefsir av Koranen med Följeslagarnas uttalanden

Följeslagarnas tefsir (ra), som tex. Ibn Abbas, Ibn Mas’ud och andras, är oerhört viktig eftersom de följeslog och lärde från Allahs Budbärare (saw).

– exempel 1
”Den Mest Barmhärtige är högt ovan (istawâ) Tronen”. (Ta-Ha:5).
Hafidh ibn Hajar sade i Fath-ul-Bari: ”Sunnahs förnyare, al-Baghawi, skrev i sin tefsir narrerat från Ibn Abbas och majoriteten av tefsir lärda att dess mening är (’irfa’a) stigning och att vara högt ovan. Han narrerade sedan uttalanden från Umm as-Salmah, Raeya’, Malik och andra: “Betydelsen av Istawa är känd, dess beskaffenhet kan inte förstås och att bekräfta det är att tro på det, medan att förneka det innebär att inte tro på det”. (Fath-ul-Bari) [i]

– exempel 2
”eller att du haft kontakt med kvinnorna”… (an-Nisa: 43).
Ibn Kathir narrerar i sin tefsir bok från Ibn Abbas att han sade: ”det betyder att ha sexuellt umgänge.” Ibn Abbas sade också: ”Orden al-Lams, Mess, och Mubasharah (En lingvistisk översättning för dessa tre ord är ’att röra’. I arabiskan har de allihop olika betydelser och antydningar (utgivaren)) betyder sexuellt umgänge. Men Allah använder den liknelse Han vill.”

Ibn Kathir sade: Detta bekräftas autentiskt av Ibn Abbas genom olika källor”. Han narrerade sedan Ibn Masuds uttal angående orden Lams: ”Det som är före sexuellt umgänge.”
Ibn Kathir narrerade sedan Ibn Jarirs åsikt: Den mest korrekta åsikten från de två följeslagarna är den som säger det som Allah avser med att Han säger: (eller att du haft kontakt med kvinnor), sexuellt umgänge och inte någon av Lams andra betydelser. Detta är pga. den autentiska hadithen av Allahs Budbärare (saw) att han kysste några av sina fruar och sedan bad utan att utföra tvagningen”. (Ibn Kathir 2/502)

Viktig anmärkning
Om en tefsir av en hadith för en vers verkar motstridig och motsäger en följeslagares tefsir, eller tabi’i för samma vers, så är det vår plikt att försona de båda, och om detta inte är möjligt så är det vår plikt att ge företräde för Budbärarens tefsir före någon annan utom honom, vem det än må vara! Så är det pga. att han (saw) är den mest kunniga personen i avseende till Allahs avsedda mening. För han är den som inte talar av eget begär och för att Allah säger:
”Ni som tror, sätt inte er själva före Allah och Hans Budbärare”. (al-Hujarat: 11).
Dvs., låt inte era handlingar eller uttalanden gå före honom (Budbäraren) och hans uttalanden. (nämnd av Ibn Kathir)

– exempel 3
”Och påminn dem om dagen då Skenbenet (Saaq) kommer att blottas.” (al-Qalam: 42)
Bukhari förklarade detta med Profetens (saw) hadith: ”Vår Herre kommer att visa Sitt Skenben (Saaq) och då alla Troende – män och kvinnor – kommer att buga på marken till Honom…” (narrerad av Bukhari och Muslim)
”Det har narrerats av Ibn Abbas att han angående denna vers sade: Detta är sorgens och orons dag.”(Denna rapportering från Ibn Abbas har förklarats svag pga. den verkar vara avvikande,(idtirab) av Salim al-Hilali i hans boken ”Al-Manhal-ar-Raqaq”)
Även om narreringen ovan vore autentisk för honom skulle den ändå inte motsätta sig hadithen som förklarar att versen som ger betydelsen, Allahs Saaq (Skenben), utan att likna Allah med Hans skapelse. Allah kommer att visa Sitt Saaq (Skenben) på Domendagen och det är sorgens och orons dag.
Det är möjligt att säga: Abu Said al-Khudris hadith som förklarade denna vers inte nådde Ibn Abbas. Precis som det berättades av Abu Musa al-Asha’ri, att när han bad Umar om lov att få komma genom att ha knackat på dörren tre gånger och att han gick då han inte fått komma in. Då kom Umar ut och sade: ”Jag hörde inte Abdullah ibn Qais röst fråga om lov? Så låt honom komma in”. Då tittade de efter honom men han hade gått. Han kom tillbaka efter det och sade: ”Jag bad om lov tre gånger, och det beviljades inte, och sannerligen hörde jag Profeten (saw) säga:
”Då en av er ber om lov att komma in tre gånger och inte beviljas, låt denne då avlägsna sig”. (narrerad av Bukhari och Muslim)
Umar sade: ”Ge mig klarhet i detta annars kommer jag att tillrättavisa dig!” Därför gav han sig iväg till en grupp bland Ansar och nämnde vad Umar sagt, så de sade: ”Endast den yngste bland oss vittnar för dig”, och då stod Abu Said al-Khudri upp och informerade Umar angående detta och Umar sade: ”Jag distraherades från det av marknaderna”. (Hänvisas till Tefsir ibn Kathir 3/278)

Tefsir av Koranen med Tabi’ins uttalanden

Tefsir av Koranen genom Tabi’in – må Allah vara barmhärtig med dem – Är också viktigt. Detta Är för att de fick den från Följeslagarna som fick det från Allahs Budbärare (saw). Bukhari nämnde i sin bok Tawhid (Allahs Enhet): “Abul-’Aaliyah sade angående Allahs utsago: “…då var Han (istawaa) högt ovan himlarna.”(al-Baqarah:29) att det betydde högt ovan.” Mujahid sade: “Istawaa betyder ’högt ovan tronen’.” At-Tabari har förklarat att det betyder ’högt ovan’. Efter att ha nämnt många uttalanden, sade han: “Den mest korrekta meningen gällande Allahs (swt) utsago (…då var Han (istawaa) högt ovan himlarna.), är att Allah var högt ovan den och hade uppsikt över den med sin makt och skapade den till sju himlar.” At-Tabari nämnde då från Rabiya ibn Anas: “(…då var Han (istawaa) högt ovan himlarna), som sade att det innebär att vara högt ovanför himlarna.” (Tefsir at-Tabari 8/175)

Tefsir av Koranen med det arabiska språket

Tefsir av Koranen med det arabiska språket är viktigt eftersom Allah har sagt:
”Sannerligen har Vi skickat ned en arabisk Koran så att ni må förstå …” (Yusuf: 2)

-Exempel 1
Ett exempel på detta är det som Hafidh ibn Hajaar berättar i Fath-ul-Bari från Ibn Bataal, som sade: ”De hade olika åsikter om betydelsen om högt ovan – Istawaa – som nämns i denna vers:
”…då var Han (istawaa) högt ovan himlarna.” (al-Baqarah:29)’
Mu’tazilah (Detta är namnet på en sekt som uppkom under tabi’ins tid. Det bröts sig ur Följeslagarnas väg i flera grundläggande frågor i tros systemet. Deras avvikande är välkänd och de lärda har förkastat dem. (utgivaren)) säger:
Det betyder att ta kontrollen med kraft och att övermanna. De använde följande poetiska rader som bevis:
”Sannerligen övermannade (istawla) Bishr Iraaq utan att använda svärd eller genom att spilla blod.”
Ibn Bataal förkastade då denna åsikten genom att säga:
”Då det gäller Mu’tazilas åsikt, så är den utan tvekan ogrundad och falsk. Eftersom Allah alltid varit, och fortfarande är, härskande och har all kontroll och är högt ovan Tronen – Fri och perfekt är Allah från alla ofullkomligheter, (swt).”
Han nämnde sedan flertalet uttalanden och sade:
”När det gäller tefsir av Istawaa som betydelsen Högt ovan så är det den korrekta åsikten, och även Sunnah folkets åsikt. För sannerligen så är Allah – Fri och perfekt är Allah från alla ofullkomligheter, (swt) – dvs. Den Mest Högste.
Allah säger:
”Fri och perfekt är Allah från alla ofullkomligheter, Den Mest Högste, från allt det som de associerar som partners till Honom.” (Yunus: 18)
“…och Istawaa är ett attribut från de attribut som endast tillhör Allahs väsen.”(Fath-ul-Bari 13/406)
Jag säger: Den korrekta meningen är att säga: att vara högt ovan – Istawaa är från Allahs attribut som är kända som de attribut vilka tillhör Hans handlingar som är bundna till Allahs väsen – och Allah vet bäst.
Hafidh ibn Hajar sade:
”Abu Isma’il al-Harwi i sin bok al-Faroq med en berättarkedja till Dawud ibn ’Ali ibn Kalaf som sade: Vi var med ’Abdullah ibn al ’Arabi, dvs. Muhammed ibn Ziyaad al-Lagawi – då en man sade:
”… Den Mest Barmhärtige är Högt ovan Tronen (Istawaa).” (TaHa:5)

Så han svarade: ”Han är ovanför Sin Tron som han har informerat.” Så det sades: Abu ’Abdullah: Sannerligen är betydelsen att övermanna – Istawla. Han svarade: ”Var tyst. Det sägs inte: Han övermannade – Istawla – någonting förutom om Han har en konkurrent.” (Hänvisa till Sharh ’Aqidat-ul-Waasatiyah av Khalil Harras s.91)
Andra sade: Om det var att övermanna – Istawla – så skulle det inte vara begränsat till Tronen, för Allah är Härskare över hela skapelsen.” (Fath-ul-Bari 13/406.)
Det är förvånansvärt att Ash’ar’irah (En sekt som uppkom ca. 300 Hijrah. De är Imam Abul-Hasan al-Ash’aris följeslagare. Men Abul-Hasan lämnade ideerna och trosuppfattningen som han lagt fram och återgick till Följeslagarnas väg. Detta har dokumenterats i många av hans uttalanden. Dagens följeslagare av Ash’ari skolan, följer honom i hans tidiga skede och inte vad han sagts ha avlidit med. (utgivaren)) har tagit till sig betydelsen av att vara högt ovan Istawaa – att betyda övermanna (Istawla) från Mu’tazilah och så att det har blivit spritt i många böcker av tefsir, tawhid och folks uttalanden. De förkastade tron på att Allah (swt) är högt ovan, vilket också indikeras i många Koranen verser, autentiska ahadith, Följeslagares uttalanden, Tabi’in och lärda och ledare för Ijtihad. De motsäger faktiskt även det arabiska språket på vilket den ädla Koranen uppenbarades på.
Ibn-ul-Qayyim (ra) sade:
”Allah beordrade judarna att säga förlåt oss (hitha) men istället sade de (hatah) och förvanskade orden och dess mening. Därför säger de folk som tolkar fel att det betyder övermannade (Istawla), när Allah har informerat oss om att det betyder Högt ovan Tronen (Istawaa). Från detta ser man hur en förkastlig handling av ett sådant folk (dvs. det de lade till) efterliknar det som Bani Israel lade till.” (Hänvisas till Qasidatul-Nuniyah av ibn-ul-Qayyim)

-Exempel 2
Ett annat exempel på tefsir av Koranen genom det arabiska språket är då Allah berättar angående Ibrahim (a.s):
Och då han sade till sin far och sitt folk, vad är dessa statyer som ni är så hängivna till …” (al-anbiya: 52).
Betydelsen av ordet tamaathiil: är bilder och statyer; som det nämns i tefsirboken, ”Fath al-Qadir” av ash-Shawkani, så att han sade:
”Tamaathiil (statyer), betyder avbilder. Ordet tamthaal’s ursprung är ett objekt som är skapat, och efterliknar Allahs skapelse. Det sägs: Om jag gör en avbild av något så kallas det för tamthaal.” (Fath-ul-Qadir 12/411)
Idolerna som avgudadyrkarna brukade dyrka var statyer som var avbilder av Awliya. Beviset för detta är:
a) Bukhari berättar från ibn Abbas (r.a) att han sade:
”och de sade: lämna inte era gudar, lämna likaså inte Wad, eller Suwa, eller Yaaguth och Yauq och Nasr.” (Nuh:23)
Ibn Abbas sade:
”Idolerna som Nuhs folk dyrkade, dyrkades också av araberna … och dessa var namn på några rättfärdiga män bland Nuhs folk. Efter de dött, kom djävulen till folket och sade: ”uppför statyer av dem på de platser de brukade samlas och namnge dem efter dem”. De gjorde detta men dyrkade dem inte förrän den generationen hade gått bort och kunskapen togs bort så att bilderna dyrkades.” (Bukhari 6/73)
Betydelsen av ”kunskapen togs bort” avser kunskapen om dessa bilder.
b) Bukhari nämnde från ibn Abbas i avseende till uttalandet:
”och begrundat Laat och Uzza.” (an-Nadjm: 19) ”Laat var ursprungligen en man som brukade blanda Sawiq (Detta är en sorts mat och dryck som ges till pilgrimerna i Mecka. (utgivaren)) till pilgrimerna.” (Bukhari 6/51)
Jag säger: Allah hänvisar i många verser till dem som Awliya, tex.:
”och har de tagit till sig andra än Allah för dyrkan och som Awliya (beskyddare och hjälpare).” (ash-Shura: 9).
Från föregående ayahs tefsir, känner man igen många muslimers misstag då dom påstår att avgudadyrkarna som nämns i Koranen var de som dyrkade avbilder gjorda av sten och att de inte var Awliya. Detta är inte korrekt för statyerna och avbilderna brukade efterlikna det fromma folken, som sagts tidigare.
Även bland tefsir av Koranen på det arabiska språket är då Allah säger:
”Och ha kunskap om att ingen har rätt att dyrkas förutom Allah.” (Muhammad: 19)
Ordet Ilah (gudom) betyder en som är dyrkad. Versens mening är ”Det finns ingen som är dyrkad förutom Allah”. Men som vi vet så finns det många objekt som dyrkas förutom Allah:
Hinduerna i Indien dyrkar kon. De kristna dyrkar Isa och vissa muslimer, dyrkar sorligt nog Awliya genom åkallan till andra förutom Allah.
Det nämns i en Hadith: ”Åkallan är dyrkan.” (Narrerat av at-Tirmidhi som sade att Hadithen är autentisk och sund)
Följdaktligen är det nödvändigt att frasen har rätten läggs till i förklaringen. Betydelsen blir då: ”Det finns ingen som har rätt att dyrkas förutom Allah”. Med uteslutande av allt som dyrkas med falskhet. Beviset för detta är Allahs utsago:
”Det är för att Allah är sanningen och allt det som de åkallar förutom Honom är falskt.” (Luqman: 30).
Från denna tefsir av ordet Ilah (gudom)tydliggörs många muslimers misstag i sitt förnekande av att Allah befinner sig högt ovan Sin Tron, även om de som bevis använder versen:
”och Han är Den som är Den Enda Guden i himlarna och på jorden.” (az-Zukhruf: 84).
Om de visste betydelsen av Ilah (gudom) så skulle de inte använda denna vers som bevis. Detta är för att betydelsen av Ilah är en som är dyrkad, vilket sagts tidigare. Denna vers betydelse är således: ”Han är Den som är dyrkad i himlarna och på jorden”. (Betydelsen är att Han i himlarna dyrkas av änglarna och att Han på jorden dyrkas av människan och Jinn. Han är Ilah i himlarna och Ilah på jorden. (utgivaren))
Lägg också på minnet att många verser bekräftar att Allah är högt ovan Sin Tron, bland dem är:
”…och Han (istawaa) steg högt ovan Tronen.” (al-Araaf: 54).
Ett annat vanligt misstag bland muslimer är att de påstår att betydelsen av La Ilaha illa Allaah är: Det finns ingen skapare, försörjare av uppehälle förutom Allah. Detta är inkorrekt eftersom avgudadyrkarna brukade bekräfta detta. Men pga. de kände till att ordet Ilah betydde ”en som är dyrkad”, förkastade de uttalet La Ilaha illa Allaah, såsom Allah informerar oss om dem:
”Och när det sades till dem att ingen har rätten att dyrkas förutom Allah, blev de arroganta och förnekade det, sägandes: skulle vi lämna våra gudar för en galen poet!”. (as-Saafat: 35–36).
Bland de frågor som hjälper oss i att erhålla kunskap om tefsir, är att ha kunskap om det arabiska språkets principer och regler; så tex. vad som förtjänar komma före eller efter i meningsbyggnad. Ett exempel är då Allah säger:
”Vi dyrkar (endast) Dig och från (endast) Dig söker vi hjälp”. (al-Fatiha: 5)
Endast Dig (meningens objekt) kom först i meningens uppbyggnad, det kom före verbet vi dyrkar och verbet söker vi hjälp. Detta får meningen att bli begränsad och specificerad. Så meningen betyder alltså: ”Å Allah, Vi dyrkar inte någon förutom Dig, och vi söker inte hjälp från någon utom Dig, Å Allah, och vi tillskriver endast dyrkan till Dig och för att söka hjälp”.
”Vi dyrkar (endast) Dig och från (endast) Dig söker vi hjälp.”
Ibn-ul-Qayyim sade i sin bok Madarij-us-Salikin:
”Visdomen i att skapa, ordna, skicka böcker, tillskriva lagar, ge belöning och bestraffning, fokuserar sig alla på dessa två uttal: Vi dyrkar (endast) Dig och från (endast) Dig söker vi hjälp. Dyrkan av Allah, eller Allahs enhet grundar sig på och kretsar kring dessa två uttal. På ett sådant sätt att det sagts:
”Allah uppenbarade etthundrafyra böcker. Han samlade alla deras betydelser i Tawrah, Injil och Koranen, sedan samlade han dessa tre böckers betydelse i Koranen … och sedan samlade han Koranens betydelse i en vers i al-Fatiha, i Hans uttalande: ”Vi dyrkar (endast) Dig och från (endast) Dig söker vi hjälp”. (Hänvisas till Madarij-us-Salikin av ibn-ul-Qayyim)
Några fördelar med denna vers
1. Att endast dyrka Allah, som tex. bön, att gå runt Allahs Hus, lagar och lagstiftande och åkallan till Allah, baserat på Profetens (saw)uttal:
”Åkallan (Duaa) är dyrkan.” (Hadithen är autentisk och sund)
2. Bönfalla Allah och söka hjälp från Honom, särskilt i frågor som ingen annan kan vara till hjälp i, såsom att bota en sjukdom, be om uppehälle, och vägledning etc., baserat på Profetens (saw)uttal: ”Om ni frågar, så fråga Allah, och om ni söker hjälp, fråga då Allah om hjälp …” (Narrerad av at-Tirmidhi som sade att hadithen är autentisk och sund)

Kunskapen om att kunna härleda domar ur Koranen

Extrapolation: är den djupa insikten och förståelsen, härlett från en vers betydelse.

-Exempel 1
”Då hjälpen från Allah kommer och erövrandet av Mecka, och du ser folket träda in i Allahs Religion i stora massor.” (an-Nasr: 1–2)
Al-Bukhari narrerar från ibn Abbas att han sade:
”Umar tillät mig vara med under mötet med Badrs äldre, men det verkade som om några var emot detta och sade: ”Varför låter du detta barn sitta vid våra möten, medan våra barn är i hans ålder?”
Umar svarade: ”Ni vet att han har Kunskap”. En dag bjöd Umar mig till mötet och jag visste att han bjudit mig för att bevisa min Kunskap för dem! Så Umar frågade: ”Vad säger ni om då Allah säger: (Då hjälpen från Allah kommer och erövrandet av Mecka? Några bland dem sade: ”Vi är beordrade att prisa Allah och söka förlåtelse när vi får hjälp och seger beviljas.” Medan andra förblev tysta och inte sade ett ord, så frågade Umar mig: ”Vad säger du?” Jag svarade: ”Det är en indikation på Allahs Budbärares död som Allah informerade honom om, i versen (Då hjälpen från Allah kommer och erövrandet av Mecka). Så det är ett tecken på att han kommer att dö.
”Så prisa din Herre och sök förlåtelse för Han är Den Förlåtande.” (an-Nasr:3)”
Umar sade: ”Jag vet ingenting angående detta förutom vad du har sagt.” (Narrerat av Bukhari 6/39)

-Exempel 2
Ibn Kathir narrerar från al-Shaafi’i angående då Allah säger:
”Att ingen person skall bära andras synder. Och att en man inte har något förutom det han gör, gott eller ont.” (an-Najm:38–39)
Dvs. han kommer inte att bära andras synder och likaså kommer han inte att belönas förutom för det han själv förtjänat.
Från denna ädla vers härledde Imam Shaafi’i (r.a) förståelsen att belöningen av att recitera Koranen inte kan föras vidare till de döda, eftersom det inte är från det han förtjänat. Följaktligen vägledde eller uppmuntrade Allahs Budbärare inte sin Ummah till det, och gjorde ingen antydan genom god handling eller indikation.
Denna handling har ej heller rapporterats från en enda Följeslagare (r.a), och om det hade varit en god handling så hade de utfört den före oss.
Frågan om att söka sig nära Allah genom dyrkande handling är begränsat till det som har en text som bekräftar det. Man återgår inte till att använda sig av analogier och åsikter för att fastställa det.
När det gäller åkallan och att ge allmosa så är man överens om att det kan föras över till de döda och att detta fastställts i en skriven källa, från Lagstiftaren Allah.
Då det gäller hadithen som Imam muslim narrerar från Abu Hurayrah, att Profeten (saw) sade:
”När en person dör så upphör hans handlingar förutom tre; från ett fromt barn som gör Du’aa för honom, eller välgörenhet som fortsätter att bringa nytta efter han har avlidit eller kunskap som han lämnat bakom sig som andra drar nytta av.”
Då är dessa tre saker faktiskt från hans strävan, mödor och gärningar, vilket fastställts i hadithen:
”Den bästa saken en man kan äta ifrån, är hans förtjänster och sannerligen så är barnet från hans mödor och strävan.” (Narrerat av at-Tirmidhi, Abu Dawud och kontrollören av Jaami-Usuul har förklarat den autentisk)
När det gäller välgörenhet som fortsätter efter honom, som tex. att efterlämna något i Allahs Namn och andra liknande saker, så är de från hans gärningar och från det han efterlämnat. Allah säger:
”Sannerligen så ger Vi döda liv, och registrerar det som presteras såväl som deras spår …” (Yaasin:12)
Kunskapen han förmedlar till folk och så att de följer det efter honom, är också från hans strävan och handlingar. Det bekräftas i en autentisk hadith:
”Han som kallar till vägledning kommer att få en belöning motsvarande belöningen från en som följer honom utan att reducera belöningen det minsta.” (Hänvisar till Tafsir ibn Kathir 4/258)

Kunskap om Asbaab al-Nuzul

Bland de saker som hjälper till vid förståelsen av Koranen är kunskapen om Asbaab al-Nuzul (händelser och anledningar som ledde till uppenbarelsen av en vers).

-Exempel 1
”Säg (Muhammed): Åkalla dem sidan om Allah som ni låtsades vara gudar. De har vare sig kraften att ta bort motgångar från er, eller att lägga det på en annan person. De som de åkallar (tex. Isa ibn Maryam) söker själva ett sätt att nå deras Herre, om vem av dem skall vara närmast och de hoppas på Hans Barmhärtighet och fruktar Hans straff. Din Herres straff är något att vara rädd för!” (al-Isra: 56–57).
Ibn Mas’ud sade: Det brukade finnas människor bland mänskligheten som brukade dyrka en grupp bland Jinn, men dessa Jinn antog Islam, men människorna fortsatte att dyrka Jinnerna så denna versen uppenbarades: (De som de åkallar (tex. Isa ibn Maryam) söker själva ett sätt att nå deras Herre …). (Har enats om)
Hafidh ibn Hajar sade: Folket som dyrkade Jinnerna fortsatte att göra så, trots faktumet att Jinnerna inte var nöjda med detta eftersom de trätt in i Islam och de själva sökte ett sätt att nå deras Herre.
At-Tabari berättar ovanstående från en annan berättarkedja från Ibn Mas’ud och med tillägget, ”och folket som brukade dyrka Jinnerna var inte medvetna om att Jinnerna antagit Islam.”
Detta är åsikten som förlitar sig på tefsiren av denna vers. (Fath-ul-Bari 8/397)

(Åkalla): de ödmjukar och underkastar sig till Allah genom att söka det som för dem närmare till sin Herre.
(söker (själva) ett sätt att nå deras Herre): Söker närhet till honom genom lydnad till Honom och gärningar som Han är nöjd med.
(den som är närmast): Han som är närmast till Allah genom goda gärningar.
(söker Hans Barmhärtighet och fruktar Hans straff): Dyrkan är inte komplett om det inte följs av Fruktan och Hopp.
(din Herres straff är stort): Det är ett måste att människan varnar och fruktar Hans straff.
Jag säger: Denna vers innehåller en förkastning mot dem som åkallar andra förutom Allah, som tex. profeten och Awliya, och önskar närhet till Allah genom dem. Men om de önskat komma nära Allah genom att tro på dem och älska dem (profeten och Awliya), så hade det varit tillåtet.

-Exempel 2
Det har rapporterats från Abdullah ibn Mas’ud (r.a) som då versen
”De som tror (på Allah) och inte beklär sin tro med felaktighet (att dyrka andra utom Allah) …” (al-Anam: 82)
uppenbarades sade: ”Profetens följeslagare sade, ”Vem av oss har inte gjort fel”, och följande vers uppenbarades.” (Berättad av al-Bukhari)
”Dyrka inte andra förutom Allah. Att dyrka andra utom Allah är verkligen en stor felaktighet (dhulm).” (Luqman:13)
Hafidh ibn Hajr sade: ”Att inte beklä sig betyder att inte blanda ihop med …”

-Exempel 3
Bukhari rapporterar från Urwa: Att Zubair hade en dispyt med en man från Ansar angående en bevattningskanal i Hurra. Så profeten (saw) sade:
”Zubayr, vattna ditt land och rikta sedan vattnet till din granne.”
Mannen från Ansar frågade: Allahs Budbärare är det för att han är din kusin? Då skiftade Profetens ansikte färg, och han svarade:
”Zubayr, vattna ditt land och håll sedan vattnet tills det når vallen, och rikta det sedan till din granne.”
Profeten (saw) gav Zubayr allt detta för att han förargades över detta, för han först med sitt klara omdöme givit dem en lösning som var lätt för båda.”
Zubayr sade: Jag tror versen
”Och vid Din Herre, ni har inte tro förrän ni gör Muhammad till en Domare i alla dispyter mellan varandra och när ni inte finner något motstånd i er själva i vad han dömt och underkastat er till fullo”. (an-Nisa:65)
uppenbarades beträffande denna händelsen.” (Berättad av al-Bukhari 5/180)

-Exempel 4 Hudhaifa (r.a) sade att versen
”Spendera på Allahs väg och låt inte era egna händer orsaka er förstörelse”. (al-Baqarah: 195)
uppenbarades beträffande Nafaqa, dvs. att spendera på andra, alltså att sluta spendera på andra. (Rapporterad av al-Bukhari)
I en narrering från Abu Dawud, sade han: ”Vi gav oss ut på en expedition från Medinah med avsikten att erövra Konstantinopel. Abdur-Rahman ibn Khalid ibn al-Walid var ledaren för en bataljon. Romarna var många om att hålla ryggen mot stadens murar. En man anföll plötsligt fienden. Då sade folket, ”stopp, stopp! Ingen har rätt att dyrkas förutom Allah! Han orsakar sin egen undergång”. Då sade Abu Ayyub: Denna versen uppenbarades pga. oss Ansar. Då Allah hjälpte Sin Profet (saw) och gav Islam dominans, sade vi: ”låt oss hålla oss på vår egendom och förbättra den.”
Då uppenbarade Allah (swt): ”Spendera på Allahs väg och låt inte era egna händer orsaka er förstörelse”. Att orsaka förstörelse innebär att förbli engagerad i sin egendom samt ägna vår tid till det och överge Jihaad.
Abu Imran sade: Abu Ayyub förblev stridande på Allahs väg tills det att han dödades och begravdes i Konstantinopel”. (Rapporterad av Abu Dawud med en autentisk berättar kedja. Hänvisas till Jaami as-Sahih (2/32))

Kunskap om Nasikh wal-Mansukh

Detta är också till hjälp vid förståelsen av Koranen. Beviset för detta är Allahs utsago:
”Vi upphäver inte en vers eller får den att glömmas av dig förutom att Vi kommer med det som är bättre eller jämförbart med det.” (al-Baqarah: 106)
Naskh: Det är att ta bort en Islamisk dom till följd av att ett Islamiskt bevis som uppenbarades senare än den dom som tas bort.
Därför är Mansookh, Domen som tas bort och beviset som tillåter den att tas bort kallas Naaskh och utförandet av det heter Naskh. Ordet Naaskh kan hänvisa till Allah, som i fallet i ovanstående vers. (Användningen av ordet Naaskh i avseende till Allah är en tveksam fråga, eftersom Allahs Namn är beroende av bevis.) Men det kan också avse versen som tar bort domen. Så man kan säga att: Denna versen är Naaskh till den och versen. Ordet Naaskh kan också avse domen som har upphävt en annan dom.

-Exempel 1
Från Salmah ibn al-Akwa’ (r.a) som sade: ”Då versen, ”Och de som kan fasta men med svårighet, de skall gottgöra fastan genom att ge mat åt de fattiga” (al-Baqarah:184) uppenbarades. De som ville fortsätta utan fastan gottgjorde fastan genom att ge mat åt de fattiga till versen efter den uppenbarades och upphävde även den.”
I en annan narrering: ”Tills versen, ”De som bevittnar månaden Ramadan, låt dem då fasta (al-Baqarah:185)” uppenbarades. (Narrerat av Bukhari och Muslim)
Abdullah ibn ’Umar (r.a) läste versen, (Och de som kan fasta men med svårighet, de skall gottgöra fastan genom att ge mat åt de fattiga), Han sade: ”den är upphävd.” (Narrerat av Bukhari)
Ibn Abbas håller dock åsikten att versen är tydlig och otvetydig i dess betydelse, och inte upphävd.
Al-Bukhari berättar från ’Ataa att han hörde Ibn Abbas (r.a) läsa versen, (Och de som kan fasta men med svårighet, de skall gottgöra fastan genom att ge mat åt de fattiga), Ibn Abbas sade: ”Den är inte upphävd men avser de äldre männen och kvinnorna som inte kan fasta, skall dagligen ge mat åt en fattig person.”
Betydelsen ”inte kan” betyder inte att vara kapabel, men det betyder att man inte klarar av det pga. de svårigheter och bördor den orsakar.

-Exempel 2
Ett annat exempel är Allahs utsago:
”Om ni ger uttryck för det som finns inom er eller gömmer det, så kommer Allah att hålla er till svars för det” (al-Baqarah:284).
Detta upphävs genom versen: ”Allah belastar inte en själ mer än den kan bära” (al-Baqarah:286)

-Exempel 3
”Och dem bland era kvinnor som bedriver otukt, ta då fyra som vittnar mot dem bland er. Och om de vittnar, så begränsa då kvinnorna till deras hus tills döden når dem eller att Allah utser en annan väg till dem. Och straffa de två personer, man och kvinna, som bedriver otukt, men lämna dem ifred om de ångrar sig och gör rättfärdiga gärningar…” (an-Nisaa:15-16).
Detta upphävdes av versen i Surah an-Nur.
”Piska den man eller kvinna som bedrivit otukt ett hundra gånger vardera” (an-Nur:2)
Genom att piska dem som aldrig varit gifta och genom att stena dem som har varit gifta, såsom man finner i Sunnah.
”…de som inte varit gifta med en liknande person skall mottaga etthundra piskrapp …medan en som är eller har varit gift med en liknande person skall mottaga ett hundra piskrapp och sedan stenas.”

-Exempel 4
Allahs utsago,
”Om det finns tjugo tålmodiga ibland er så bör ni kunna övermanna tvåhundra…” (al-Anfaal:65). upphävdes med versen:
”Nu har Allah gjort det lättare för er och Han vet att det finns svaghet inom er, men om det finns ett hundra tålmodiga bland er så bör ni kunna övermanna tvåhundra.” (al-Anfaal:66).
Upphävandets visdom
· Omtanken om det som är nyttigt för folk.
· Utveckling av lagarna och begränsningar till graden av fullständighet i enlighet med dawahs utveckling och utvecklingen i folkets situation.
· Testar och prövar individen om den lyder eller inte.
· Att vilja Ummahn gott och lättja. Detta är för att om upphävandet gäller det som är svårt, så innehåller den mer belöning till folket. Om den gäller det som är lättare så gör den saker lättare för folket.

Koranen – Uppenbarad i Makkah eller Madinah

Bland det som också underlättar förståelsen av Koranen och dess Tefsir, är att ha kunskap om de verser som uppenbarats i Makkah och de som uppenbarats i Madinah. Detta gavs följaktligen stor betydelse av Följeslagarna och de efter dem.
Ibn Mas’ud sade: ”Vid Allah (swt)! Det finns inte en surah ur Allahs Bok som har uppenbarats, förutom att jag vet när den uppenbarades. Likaså finns det ingen surah ur Allahs Bok som uppenbarats förutom att jag vet om vem den uppenbarats. Om jag kände till någon mer kunnig om Allahs Bok än mig själv, så skulle jag själv rest till honom om det var möjligt.” (Rapporterad av al-Bukhari)
Följeslagarna (ra) brukade handla i enlighet med vad de lärt sig av Koranen. Som Ibn Mas’ud sade: ”Om en man bland oss lärt sig tio verser, kom han inte att överskrida dem förrän han lärt sig dess betydelse och handlat enligt det.” (Dess berättarkedja har förklarats autentisk av Ahmad Shaakir)
Denna stådpunkt är en praktisk tillämpning av Profetens (saw) utsago: ”Läs Koranen och handla enligt den…” (Sahih, rapporterad av Ahmad)
Allah undsatte Hans Budbärare (saw) och hans Följeslagare och de efter dem genom att ha kunskap om Den Ädla Koranen. Men som följd av att dagens muslimer har lämnat handlandet efter Koranen, så har Allahs undsättning upphört tills de återvänder till att lära sin Herres Bok, och handling enligt den, då undsättning skulle återvända.

Kunskap om Koranen uppenbarad i Makkah och den i Madinah:

De lärda har förlitat sig på två grundläggande tillvägagångssätt i införskaffandet av kunskap om Koranen uppenbarad i Makkah och den i Madinah:
a) Användning av överförda rapporteringar: Denna är beroende av autentiska information från Följeslagarna som levde under uppenbarelsens tid och bevittnade dess uppenbarelse, eller från Tabi’in (deras studenter) som erhöll kunskap från Följeslagarna och hörde från dem hur uppenbarelsen skedde, samt relaterade händelser och situationer.
Majoriteten av det som finns om Koranen uppenbarad i Makkah och Madinah kommer från denna kategori, men det finns inga fastställda utsagor från Allahs Budbärare (saw) om detta eftersom inte beordrades att göra så.
Ett exempel på detta är det som läsaren kommer att finna i början av en Surah – oavsett om den är uppenbarad i Makkah eller Madinah?
b) Användning av utföra Qiyaas och Ijtihaad: Detta beror på Surahns utmärkande drag som uppenbarades i Makkah och de i Madinah. Om man i en Surah som är Makki, finner en vers som kan tolkas till att passa in på uppenbarelsen i Madinah eller innehåller några av dess händelser, så kan man säga att versen är Madani. Medan om man i en Surah som är Madani, finner en vers som kan tolkas till att passa in på uppenbarelsen i Makki eller innehåller några av dess händelser, så kan man säga att versen är Makki. Om de i en Surah finner utmärkande Madani drag, så kallar de den för en Madani Surah.
Ett exempel: Alla Suror som innehåller berättelser om Profeter och gångna generationer, anses vara Makki och alla Suror som innehåller arvslagar eller föreskrivande av straff anses vara Madani.

Definitionen av Koranen uppenbarad i Makkah och den i Madinah

Koranen uppenbarad i Makkah: Detta är en uppenbarelse som skickades till Allahs Budbärare innan han emmigrerade, även om uppenbarelsen skedde på annan plats än i Makkah.
Koranen uppenbarad i Madinah: Det är det som Jibril skickades med till Muhammad (saw) efter emmigrationen, även om den skedde i Makkah, likt den som uppenbarades under farväl Hajj.
Ett exempel på detta är Allahs (swt) utsago:
”Denna dag har jag fulländat er religion till er och fulländat Mina välsignelser och valt Islam till ert levnadssätt.” (al-Maaidah:3)
En judisk man kom till Umar ibn Khattab (ra) och sade: ”De troendes ledare! Beträffande en vers i er Bok som ni läser, om den skulle uppenbaras till det judiska folket så skulle vi ha gjort det till en festdag. Umar svarade: Vilken vers? Han sade: ”Denna dag har jag fulländat er religion till er och fulländat Mina välsignelser och valt Islam till ert levnadssätt.” Så Umar sade: Jag vet dagen som denna vers uppenbarades och platsen, den uppenbarades till Profeten (saw) på Arafah på en Jummah.” (Rapporterad av al-Bukhari)
Jag säger: Denna vers innehåller ett tillbakavisande till de som säger att det finns goda innovationer i Islam. Imam Malik sade: ”Den som introducerar en innovation i Islam med föreställningen om att det är en bra sak, då har denne anfört att Muhammad (saw) har brutit sitt budskap. Eftersom Allah i versen säger: ” Denna dag har jag fulländat er religion till er…”
Så det som inte var en del av religionen då kommer inte vara en del av religionen nu.

Utmärkande drag för Koranen uppenbarad i Makkah

Den generella huvudfrågan som Koranen uppenbarad i Makkah består av är följande:
1) Kallelse till Allahs Enighet; som idoldyrkarna förnekade. Som Allah säger om dem:
”Om vi skulle säga till dem att ingen har rätt att dyrkas förutom Allah, så skulle de bli arroganta och säga: – Skulle vi lämna våra avgudar för en galen poet?”
Detta var för att araberna förstod betydelsen av, Laa ilaaha illa Allah (ingen har rätten att dyrkas förutom Allah) och den som säger dessa ord har lämnat dyrkan av andra än Allah. Men då det gäller vissa muslimer i våra tider, så förstår de inte dess mening. Dess betydelse är, Laa ma’budu bihaqin illa Allah (Det finns ingen gud värd att dyrkas förutom Allah). Så de säger det med sina tungor, men motsäger sig det i sina handlingar. Detta sker när de åkallar andra än Allah eller hänvisar till någon annan än Allahs lagar för ett domslut eller svär på andra än Allah och många andra gärningar som betecknas som Shirk (att associera andra partners med Allah).
2) Varnande från att associera partners med Allah, som att åkalla andra än Allah. Allah (swt) säger:
”Åkalla inte andra förutom Allah, de som inte är kapabla att gynna eller skada er. Så om ni gör detta, så är ni säkerligen från avgudadyrkarna.” (Yunus: 106).
3) Förkastandet av dyrkan av Awliya. Vilket görs av de som påstår att det för dem närmare Allah, eller söker dem som medlare till Allah. Allah säger:
”Och de som dyrkar andra och tar beskyddare förutom Allah säger; Vi dyrkar dem bara för att komma nära Allah. Allah kommer att döma mellan dem angående det som de var oense om och Allah vägleder inte den som är en lögnare och icke troende.” (az-Zumar:3)
och Allahs utsago:
”De dyrkar andra än Allah, sådana som inte kan gynna dem och säger att detta är våra medlare inför Allah. Säg till dem, upplyser ni Allah om det som Han inte vet i Himmlarna och Jorden! Fri och Perfekt är Allah från allt det som de associerar med honom.” (Yunus:18)
Så domen över att associera partners med Allah gavs till alla dem som ängnade någon form av dyrkan till någon annan än Allah, som tex. bön och åkallan, även om avsikten är att komma nära Allah eller att söka medling från dem till Allah. Men denna punkten har i vår tid försummats av många muslimer. Så om du skulle fråga en muslim, varför åkallar du Awliya? Så skulle han svara: Jag vill komma nära Allah genom det, och söka deras medling till Allah!
4) Kallar till att tro på Domedagen och tro på återuppväckelse av folk från deras gravar för att ställas till svars. Detta förnekades av de icke troende i Makkah. Därför förkastade Allah dem i sitt uttal:
”De som har misstrott påstår att de inte kommer att återuppväckas. Säg till dem; Vid vår Herre, ni kommer att återuppväckas och då kommer ni att förtäljas om vad ni gjorde, och detta är lätt för Allah.” (at-Taghabun: 7)
5) Utmanar araberna – trots deras vältalighet – att frambringa en Surah likt det som finns i Koranen. Allah har utmanat dem i sin utsago:
”Eller säger de att han (Muhammad) hittat på den. Säg till dem att frambringa en vers likt den…” (Yunus: 38)
6) Berättar historien om dem ur det förgångna som förkastade (Hans budskap), som tex. Nuhs, Huds, Salihs, Suhaibs, Musas (r.a) och andras folk. Allah säger till avgudadyrkarna i Makkah:
”Har inte du hört om hur din Herre gjorde med Aads folk, som var storväxta och hade makt. Dess like har land icke skådat. Och Thamud som grävde en dal av boningar i bergen och Fir’awn med sina spikar att tortera människor, som begick överträdelser och gjorde otyg i länderna. Så, över dem hällde er Herre olika slags bestraffningar. För er Herre är Evigt Vaksam över dem.” (al-Fajr: 6–4)
7) Uppmuntrar tålamod, som Allah säger:
”Var tålmodiga gentemot vad de säger, och håll er borta från dem på ett bra sätt.” (Muzammil: 10)
8) Kämpa mot månggudadyrkarna med Koranen, och debattera med dem genom det som är bra, som Allah säger:
”Och kämpa mot dem (genom att predika Koranen) med yttersta möda.” (al-Furqan: 52)
9) Etablerar det intellektuella och naturliga bevisen för Allahs Enhet i Hans Rubbubiyyah, vilket sedan nödvändiggör Hans Enhet i Hans dyrkan. Ett exempel på detta är hans utsago:
”Ser de inte på kamelen och hur den har skapats, och hur himlen rests högt och hur bergen stadigt fixerats och hur landet spridits ut?” (al-Ghashiyah: 17–20)
10) Koranen som uppenbarats i Makkah är även utmärkande genom dess sätt att lägga fram starka ord som är slående för den som lyssnar, såväl som dess ord innehåller varningar och straff. Exempel på detta är:
i) ”Den slående timmen” (al-Qariyah: 1)
ii) ”och när det blåses i trumpeten en andra gång” (al-Abasa: 33)
iii) ”Har du hört historien om den överväldigande.” (al-Ghashiyah: 1)
iv) ”och när händelsens timme kommer” (al-Waqiyah: 1)
v) ”Nej, om han inte upphör, kommer han att greppas i luggen” (al-’Alaq: 15).
Ordet Kallaa som översatts till ack nej, antyder på varning och förhindring.

Utmärkande drag för Koranen uppenbarad i Madinah

De ämnesområden som generellt anses som viktiga från Koranen uppenbarad i Madinah är följande:
1) Kallet till kamp och martyrskap på Allahs Väg.
Detta var för att Muslimerna hade emigrerat till Madinah och etablerat en Islamisk stat i Madinah. Därför var de i behov av att försvara sin religion och sin stat. Följaktligen ser vi att Koranen uppenbarad i Madinah uppmuntrar dem till att kämpa på Allahs Väg, som tex:
”Sannerligen har Allah köpt de Troendes liv, deras egendom med paradiset som pris. De kämpar för Allahs skull och dödar och dödas …” (at-Tawbah: 111)
2) Förklarar Islams regelverk och begränsningar. Exempelvis domen gällande ocker, över vilken Allah har förklarat krig mot dem som har med det att göra, så att Allah säger:
”Troende! Frukta Allah och avstå, om ni är troende, från utestående vinst från ocker. Gör ni inte det skall ni veta att ni befinner er i krig med Allah och Hans sändebud. Men om ni ångrar vad ni gjort har ni rätt (att återfå ert kapital).”
3) Domarna över de föreskrivna straffen fastställda av Allah.
Som tex. straffet för otukt, stöld och andra föreskrivna straff som innehåller frid för samhället. Allah (swt) säger:
”Mannen och kvinnan som gjort sig skyldiga till otillåten sexuell relation, piska var och en av dem etthundra gånger.” (an-Nur: 2)
och om stöld,
”Skär av tjuvens – man eller kvinna – högra hand som en gottgörelse för vad de gjort och ett straff som skall verka som föregående exempel till andra från Allah. Allah är Den Störste, Den Vise.” (al-Maidah: 38)
4) Avslöjar hycklarna och blottar deras underliggande natur och nämner deras karaktäristiska drag. Som tex. Allahs (swt) utsago med att blottlägger deras hyckleri:
”När hycklarna kommer till dig så säger de att de vittnar om att du sannerligen är Allahs Sändebud. Allah vet att du är Hans Sändebud och Allah vittnar om att hycklarna är lögnare.” (Munafiqun: 1)
5) Tystar Bokens folk – Judarna och andra än dem – genom att debattera med dem och etablerar bevisen emot dem. Som Allahs (swt) utsago:
”Och argumentera inte med Bokens folk om det inte är med det som är gott, förutom de bland dem som begår överträdelser.” (al-Ankabut: 46)
6) Förverkligandet av hjälpen till de troende, i deras strider mot sina fiender. Som tex. Allahs utsago:
”Allah har sannerligen hjälpt er och gjort er segerrika vid slaget vid Badr när ni var få i antal och svaga i styrka.” (al-Imran: 123)

Fördelen med Koranen uppenbarad i Makkah eller Madinah

1) Söka hjälp med att förklara Koranen:
Kunskapen om tiden och händelserna vid uppenbarelse hjälper oss att förstå och göra en korrekt förklaring av en vers. Även om lärdomen bakom en vers ord mässigt är generell och inte bunden till den specifika orsaken till dess uppenbarelse. Utöver detta så kan de lärda i tefsir, när det verkar finnas en tydlig motsägelse mellan två verser, urskilja mellan en upphävd vers och en upphävande vers. Detta beror på att en vers som är uppenbarad senare upphäver den som uppenbarats tidigare.
2) Insikten i Koranens sätt och stil och ta lärdom ur metoderna att kalla till Allahs Religion:
För att varje situation kräver onekligen sitt särskilda uttalande, och att komma ihåg det som situationen kräver är en de utmärkande betydelserna med att förmedla budskapet. De distinkta dragen i metod och stil, av Koranen uppenbarad i Makkah och Madinah tillhandahåller den studerande en metodik i de sätt att tilltala andra då man kallar till Allahs Religion. Dvs. på ett sätt som är lämpligt och önskvärt för den som blir kallad, och för varje nivå från da’wans stadier och dess undergrupper och metoder. Denna punkt blir alldeles klar genom Koranens olika sätt och metoder när den tilltalar de troende, avgudadyrkarna, otrogna och Bokens folk.
3) Lär sig även Profetens biografi genom Koranens verser:
Koranens verser är den första referens källan för kunskap om hans biografi. (Hänvisar till ”Ulum al-Koranen” av Al-Qattan)
4) Antal verser:
82 kapitel uppenbarades i Makkah gentemot de 20 i Madinah, och det finns 12 kapitel som de lärda har olika uppfattningar om, huruvida de uppenbardes i Makkah eller Madinah. Men totalt ger detta 114 kapitel och omfattar 6236 verser.

Verserna uppenbarade i Makkahs och Madinahs naturliga samband

De i Makkah uppenbarade verserna i kapitlen uppenbarade i Madinah.
Genom att säga att ett kapitel är Makki (uppenbarat i Makkah) eller Madani (uppenbarat i Madinah) antyder man inte att alla dess verser är uppenbarade i Makkah eller Madinah. Ett kapitel uppenbarat i Makkah kan mycket väl innehålla verser uppenbarade i Madinah, och ett kapitel uppenbarat i Madinah kan innehålla verser uppenbarade i Makkah. Kapitlen beskrivs efter majoriteten av verserna de hänvisar till. Man kan därför finna någon säga: ”Det är ett Makkah kapitel, förutom dessa verser för de uppenbarades i Madinah”, eller ”Det kapitlet uppenbarades i Madinah, förutom dessa verser för de uppenbarades i Makkah”. Precis som vi finner i Mus’haf, exempelvis i bl.a. Madinah kapitlet al-Anfal som innehåller verser uppenbarade i Makkah, om vilken majoriteten av de lärda tagit versen:
”Och (minns du Muhammed) hur förnekarna av sanningen smidde onda planer mot dig; de ville ta dig till fånga eller döda dig eller driva bort dig. Ja, de smider sina planer och Allah smider (också) Sina planer och Allah smider bättre planer än någon annan” (al-Anfal: 30)
Maqatil sade:
”Denna vers uppenbarades i Makkah och dess uppenbara innebörd tyder på detta, för den innehåller skedet om vad avgudadyrkarna gjorde i Dar an-Nadwa då de smidde planer mot Allahs Sändebud (saw) innan hans utvandring.”

När man skall handla enligt Koranen uppenbarad i Makkah eller Madinah

Sheikh-ul Islam ibn Taymiyyah håller åsikten att Koranen uppenbarad i Makkah; som kallar till att ha tålamod vid motgångar och att inte konfrontera de icke-troende när muslimernas tillstånd är svagt. Medan Koranen uppenbarad i Madinah som kallar till Jihad och att ha styrka när muslimernas tillstånd är starkt. Det är så han sade:
”Dessa verser blir tillämpbar för alla försvagade troende, som inte är kapabla att hjälpa Allah och Hans Budbärare med sina händer och tungor. De hjälper därför till med det de är kapabla till, från hjärtat och dyl. Verserna som gäller förnedring och förödmjukelse av dem de har avtal med, blir tillämpbar för alla starka troende som är kapabla till att hjälpa Allah och Hans Budbärare. Under Budbärarens senare tid och under de Rättfärdiga kalifernas period, tillämpade man dessa verser, likaså kommer det till den sista timmen att finnas en grupp i denna Ummah som fullständigt upprätthåller sanningen och hjälper Allah och Hans Budbärare. Så varje troende som är i ett land där han är svag eller i en svag tid, låt då honom handla i enlighet med tålamodet, benådningens och förlåtelsens verser, där de som skadar Allah och Hans Budbärare (bland de som givits Boken och avgudadyrkarna). Då det gäller muslimer (i ett land) i land med styrka skall de handla enligt verserna om stridandet mot otrohetens ledare och de som förnedrar och baktalar religionen. Handla också enligt stridens verser mot de som givits boken, tills de betalar Jizyah och gör så i ett förödmjukat tillstånd.” (Från Sarim al-Maslol)
Jag säger: Ibn Taymiyyahs ord stöds av Allahs uttal:
”Uppmana de troende att förlåta dem som inte ser fram emot Allahs dagar, det är nämligen Han som då skall belöna folk utefter vad de gjort”. (al-Djathiyah:14)
Allah beordrar Sina Budbärare att under svaga dagar säga till de troende innan de utvandrar: förlåt och benåda dem bland de icke-troende som skadar dig och reagera inte mot tillfogad skada och motgång etc. Visa, i svaga tider, istället förlåtelsens rättvisan att förlåta de icke-troende.
1) Om muslimerna bara tillämpade det som kommit i Koranen uppenbarat i Makkah, som inbjuder till tålamod och förlåtelse tills Allahs hjälp kommer.
2) Att vi tillämpar de islamiska lagarna på oss själva, eftersom vi ser att folket som kallar till Jihad och dömer enligt Islam men, men tillämpar inte Islam på sig själva.
3) Att vi kallar de muslimska ledarna och deras biträden till att tillämpa Islams lagar med visdom, god predikan och milt tal; precis som Moses och harun gjorde med Farao.
4) Att vår Jihad under tider av svaghet bör vara vår egendom och tunga, och tillämpandet av det som Profeten (saw) sade:
”Strid mot avgudadyrkaren med din egendom, era själar och er tunga” (Autentisk, berättad av Abu Dawud)
5) Att inbjuda Ummah – individ såväl som kollektiv – till att tillämpa Islams lagar på dem själva, så att de växer upp med kärlek till Islam och etablerar det i landet.
En av de samtida som kallar till Islam sade:
”Etablera den islamiska staten i era hjärtan så kommer den att etablera sig i era länder.”

Stegvis uppenbarelse av Koranen och dess Visdom

Koranen uppenbarades till Allahs Budbärare (saw) i delar, utefter de varierande situationerna och händelserna; och detta innehåller en omfattande och vidsträckt visdom.
1) Styrkandet av Profetens (saw) hjärta:
Detta var visdomen som Allah besvarade de icke-troendes kritik beträffande uppenbarande av Koranen i skeden. Allah säger:
”Och de som förnekar sanningen sade: Varför uppenbarades inte (hela) Koranen på en gång? Vi har uppenbarat den i delar för att stärka ditt hjärta och Vi uppenbarade den i skeden”. (al-Furqan)
Den beryktade lärde Abu Shamah sade: ”Så om det sägs, vad är den dolda visdomen med att Koranen uppenbarades i skeden? Varför uppenbarades den inte på en gång som alla andra gudomliga böcker? Vi säger: Allah har tagit på sig ansvaret att besvara denna frågan, och Hans svar är: ” Och de som förnekar sanningen sade: Varför uppenbarades inte (hela)Koranen på en gång”.
De menar, precis som det uppenbarades till Sändebud före honom. Så Allah svarar: (likaså) att vi har uppenbarat den i delar (för att stärka ditt hjärta), dvs. för att stärka hans hjärta, för om uppenbarelsen förnyas vid varje tillfälle den uppenbaras, så stärker den hjärtat och visar omsorg för den som den uppenbars till. Detta gör det nödvändigt att Ängeln ofta sänds ner och förnyar budskapet med honom. Budskapet som han för med sig innehåller en stor ära och skapar en oerhörd belåtenhet som inte kan beskrivas i ord. Som följd av mängden möten med Jibril brukade han därför vara mest generös under månaden Ramadan.” (Hänvisar till al-Itiqan av as-Suyoti 1/42)
2) Att utmana och tydliggöra oförmågan:
De icke troende hade invändningar mot att Koranen uppenbarades stegvis, vilket Koranen berättar om, även om de var häpna över att den uppenbarades stegvis.
Allah utmanade dem att frambringa ett kapitel likt den, vilket de inte klarade av. Att utmana dem att frambringa ett kapitel som den, efter att den uppenbarats stegvis, hade en större inverkan i att tydliggöra deras oförmåga. Det var därmed också ett starkare bevis än att låta hela uppenbaras på en gång. För den som inte kan frambringa ett kapitel likt den när den uppenbarats stegvis, kommer att vara mer än oduglig i frambringandet när hela uppenbarats på en gång.
Detta är en av den visdom som tas fasta på i vissa hadith skildringar, om Koranens uppenbarande, berättade av Ibn Abbas:
”När de icke-troende kom på något, så frambringade Allah ett svar angående den saken.” (Berättad av Ibn Abi Hatim)
3) Lättare att memorera och förstå:
Det stegvisa uppenbarandet av Koranen gör det lättare för folket att memorera Koranen och att förstå den, särskilt när folket är Ummi – varken skriver eller läser, som (dåtida) araber – på vars språk Koranen uppenbarades. Därför var en stegvis uppenbarelse den bästa hjälpen för memorering och förståelse av dess verser. Varje gång en vers eller fler uppenbarades, så memorerade Följeslagarna dem och funderade över deras betydelse och handlade enligt dem.
Ibn Umar sade: ”De lärde sig fem verser av Koranen åt gången, sedan ytterligare fem, för Jibril brukade komma med fem verser ur Koranen till Budbäraren åt gången, sedan ytterligare fem.” (Berättad av Bayhaqi i Shu’bul-Iman och dess berättarkedja är Sahih)
4) Uppmuntrar de Troende att acceptera och handla enligt det som Koranen uppenbarat:
Så att muslimerna förväntansfullt väntar på uppenbarelsen av en vers, särsklit i stunder i nöd, som Ifq (tar itu med anklagelser) verserna och om La’aan (förbannelser).
5) Tar itu med händelser och den gradvisa tillämpningen av Shariah:
Den Ädla Koranen uppenbarades stegvis och den började med det som var viktigast och sedan det som var viktigast därefter.
a) Koranen lägger stor vikt vid grundläggande tros aspekter; tron på Allah, Hans Änglar, Hans Böcker, Hans Budbärare, Domedagen och vad den medför av gottgörelse och ställande till svars, Himmel och Helvete och fastställer bevisen för dessa frågor för att ta bort falska trosuppfattningar från avgudadyrkarnas hjärtan och etablera Islamiska trosuppfattningar i deras hjärtan.
b) Sedan började den att beordra gott uppförande och förbjöd avskyvärda och onda handlingar; som att dra upp ondskans och felandets rötter. Den kom att klargöra principerna för vad som är halal (tillåtet) och haram (förbjudet); från mat, dryck, förmögenhet, ära, blod och andra frågor.
c) Koranen uppenbarades också i enlighet de händelser och situationer som muslimerna mötte i deras strävan att göra Allahs ord gällande, vilket den uppmuntrade dem till att göra.

Exempel på Koranens stegvisa uppenbarelse

-Exempel 1
Surah al-An’am (som klassas som ett Makki kapitel) klargör trons grundläggande delar, bevisen för Allahs Enhet, varnar folket från att associera partners vid sidan av Allah, samt klargör vad som är tillåtet och vad som är förbjudet. Allah säger:
”Säg: ”Kom, så skall jag läsa (för er) vad Allah har förbjudit er: Sätt ingenting vid Hans sida; gör aldrig annat än gott mot era föräldrar; döda inte era barn av fruktan för fattigdom – Vi drar försorg om er och om dem” (al-An’aam: 151)
Efter att detta uppenbarades så uppenbarades de detaljerade aspektrna om lagar och förordningar i Madinah, däribland lagarna om belåning och förbudet av ränta.
Otukt och äktenskapsbrott hade förbjudits i Makkah. Allah säger:
”Kom inte nära otukt, sådant är skamlöshet och en ond väg”. (al-Israa: 32)
Men de relaterade straffen uppenbarades i Madinah.

-Exempel 2
Det största exemplet på Sharians gradvisa steg för steg tillämpningen är förbudet av berusningsmedel. Allah Den Högste säger:
”Och ur frukterna av dadelpalmen och vinrankan utvinner ni både vin och hälsosam näring…” (an-Nahl: 67)
Så den beskrev -näringen – utvunnet från det som bra och inte berusningsmedlen som utvinns från det, och indikerar därför att de censurerats, och följande vers uppenbarades då:
”De frågar dig om rusdrycker och spel om pengar. Säg: ”Det ligger svår synd i bådadera men (också) något som kan vara människan till nytta. Det onda de medför är dock större än den nytta de kan ge”. (al-Ma’idah: 90)

-Exempel 3
Visdomen av detta klargörs med vad Aisha (r.a) sade:
”De första frågor som uppenbarades när Surah Qaaf och de som kom efter den uppenbarades var sådant som innehöll beskrivningar av Himmel och Helvete så att folket skulle skynda sig att anta Islam. Sedan uppenbarades frågor om vad som var tillåtet och förbjudet. För om det första som uppenbarades hade varit (och drick inte berusmedel) så skulle folket ha sagt: Vi kommer aldrig att lämna drickandet av berusningsmedel och om (begå inte otukt) hade uppenbarats först, så hade de sagt: Vi kommer aldrig att lämna detta.” (Berättad av Bukhari Sahih)

Koranens utmärkande kvalitéer

1) Koranen är Allahs tal, uppenbarat till vår Budbärare Muhammed, och börjar med surah alFaatiha och slutar med Surah an-Naas.
2) Reciterandet av den i bön eller därutöver är dyrkan av Allah, och den som läser det mottager en belöning för det; som Profeten (saw) sade:
”Den som läser en bokstav ur Allahs Bok mottager en belöning, och belöningen är tio gånger en enda belöning. Jag säger inte att ALM är en bokstav utan snarare att A är en bokstav och L är en bokstav och M är en bokstav”. (rapporterad av at-Tirmidhi)
Det finns ett stort antal autentiska hadith angående läsandet av olika surah som tex. surah al-Baqarah, surah al-Kahf, surah an-Naas och al-Falaq såväl som andra.
3) Bön är inte giltig utan läsande av Koranen. Detta är på grund av Profetens (saw) uttal: ”Det finns ingen bön för den som inte läser Bokens Öppning (surah al-Faatiha)”. (Berättat av både Bukhari och Muslim)
4) Koranen är fri från förändringar och ändringar, som Allah (swt) säger:
”Det är Vi som skickat ned denna Koranen och sannerligen skall Vi bevara Den från korruption och ändring”. (al-Hijr: 9)
De andra himmelska böckerna som Tora och Evangeliet har ändrats av judar och kristna.
5) Koranen är fri från motsägelser, som Allah (swt) säger:
”Ägnar de ingen eftertanke åt det som Koranen? För om den var från andra än Allah så skulle de funnit många motsägelser i Den”. (an-Nisa: 82)
6) Lättja i att memorera den, som Den Högste säger:
”Vi har gjort Koranen lätt att minnas…” (al-Qamar: 4)
7) Koranen är ett mirakel, ingen kan frambringa ett mirakel av dess like. Allah utmanade araberna till att göra detta och de var oförmögna att göra det. Allah säger:
”Eller säger de att han (Muhammad) har författat den: Säg: ”Lägg då fram en jämförbar sura”. (Yunus: 38)
8) Nedkomsten av frid och barmhärtighet över den som läser Koranen. Profeten (saw) sade:
”Inget folk samlas i ett av Allahs hus, läsandes av Koranen och studerande av den bland varandra, förutom att lugn och frid stiger ned över dem och de täcks av barmhärtighet och änglarna omger dem och Allah nämner dem bland de Sina”. (Berättad av Muslim och andra)
9) Koranen är för de levande, inte de döda.
Allah (swt) säger: ”För att varna de vars hjärtan och sinnen är vid liv”. (Yasin: 70)
och
”eller att ingenting skall tillgångnas människan utom det som hon har eftersträvat”. (an-Najm: 39)
Imam al-Shaafi’i har extrapolerat den djupa förståelsen från denna versen att belöningen för läsandet av Koranen inte kan föras vidare till en avliden, för det är inte från hans handlingar eller från hans mödor och strävan.
Men ett barn som läser Koranen för sina föräldrar så kan denna läsning föras vidare. Detta är för att barnet är från faderns mödor och strävan, vilket man finner i hadithen: ”…och barnen är från hans mödor”. (Förklarad autentisk av kontrollanten av Jaami’ Usul)
10) Koranen är ett botemedel för hjärtan från sjukdomar som; Shirk, hyckleri och liknande. Det finns vissa verser och kapitel av Koranen som innehåller bot för kroppen. Som surah al-Faatiha och an-Naas och al-Falaq tillsammans med andra kapitel av detta slag som fastställts i autentiska uttal från Profeten (saw:
Allah (swt) säger:
”Människor! Ni har fått ta emot förmaningar och varningar från er Herre och en läkedom mot det (onda) som bor i era bröst, och vägledning och nåd för dem som tror”. (Yunus:57)
och
”Med Koranen uppenbarar Vi det som är läkedom och nåd för de troende…” (al-Isra:82)
11) Koranen medlar för den som reciterar den, som Profeten (saw) sade:
”Läs Koranen! För på Domedagen kommer den som medlare för sitt folk”. (rapporterad av Muslim)
12) Koranen vittnar om sanningen i de föregående böckerna, så väl som att vara en domare över dem och upphäver all falskhet i dem. Allah (swt) säger:
”Vi har uppenbarat Koranen för dig med sanningen, som bekräftar det som består av äldre tiders uppenbarade Skrifter och vars uppgift det är att vaka över det…”. (Ma’idah:48)
Efter att ha nämnt uppfattningen av ordet Muhayminans betydelse sade ibn Kathir: ”och dessa uttal är i sin betydelse lika varandra. För substantivet Muhayminan omfattar allt detta. Det är en förmyndaare, ett vittne, en domare över alla tidigare Himmelska Böcker. Denna stora Bok, som skickats ned som sista och slutliga Bok är den mest omfattande av dem i sätt och den mest fullständiga av Böckerna. Till en sådan utsträckning att den omfattar alla goda drag från de innan den, och tillägger det som inte fanns i de andra. Så den gjordes till en förmyndare, ett vittne och en domare över dem alla, och Allah har tagit på sig ansvaret att bevara den”. (Tefsir ibn Kathir 2/65)
13) Den Ädla Koranen är sanningsenlig i det den informerar om, precis som dess lagar och begränsningar.
Allah (swt) säger: ”Din Herres ord har fullföljt dess sanning och rättvisa. Ingen kan förvanska eller ändra dess ord”. (al-An’aam:115)
Qataadah sade: ”Betydelse: Sanningsenlig i vad den säger, precis som i dess domar. I sin information yttrar den sanning och är rättvis i krav. Allt den informerar om är sanningen, det finns inget tvivel om att det och dess befallningar är rättvisa och det finns ingen annan rättvisa än den. Allt den förbjuder är fruktlöst och falskt. Den förbjuder inget, förutom det som är skadligt för människan, som Allah säger: (Hänvisning till Tefsir ibn Kathir 2/167)
”…och den beordrar dem med rättfärdighet och varnar dem för överträdelse och synd. Och gör de goda och nyttiga tingen tillåtna och förbjuder de dåliga onda skadliga tingen”. (al-A’raaf:157)
14) Koranens historier är sanna, inte spekulativa eller fantasi. Historien om Musa och Fir’awn är sanna och ägde verkligen rum. Allah säger:
”Med sanning skall Vi berätta för dig (Muhammad) något om Musa och Fir’awn…”. (alQasas:3)
På samma sätt är historien om grottans folk en sann händelse, Allah säger: ”Vi skall låta dig höra den sanna berättelsen om dem…”. (al-Kahf13) Likaså är alla historier berättade i Koranen sanna händelser. Allah säger:
”Detta är de sanna historierna”. (Aali-Imraan:62)
15) Koranen kombinerar strävan efter världsliga frågor och det Efterkommande. Allah (swt) säger:
”Sträva med det som Allah har gett dig efter det eviga livets goda utan att försumma din del av det världsliga! Och gör gott mot andra såsom Allah har gjort gott mot dig”. (al-Qasas: 77)
16) Koranen innehåller allt som människor är i behov utav, från trossystem, dyrkande gärningar, lagar och begränsningar, regler för samhällslivet, uppförande och beteende, politik, ekonomi och andra livsfrågor som är väsentliga för samhället. Allah (swt) säger:
”Vi har inte förbisett eller försummat någonting i Vår Bok”. (al-An’aam: 38)
och
”Till dig har Vi sänt ner Boken som en klargörare för alla angelägenheter, en vägledning, en välsignelse och god nyhet åt de troende” (an-Nahl: 89)
Al-Qurtubi säger då han gör tefsir på Allahs uttal:
”Vi har inte förbisett eller försummat någonting i Vår Bok”. (al-An’aam: 38)
”dvs. i den bevarade (skriv)tavlan. För den innehåller alla händelser och skeden som kommer att ske. Det sägs också att det betyder: i Koranen: Inga religösa angelägenheter har försumats, snarare har Vi hänvisat med vägledning till Koranen. Detta är antingen en tydligt förklarad vägledning eller en generell vägledning vars förklaring kan sökas i Budbärarens (saw) uttal, eller från muslimernas samstämmighet eller från härledning (Qiyaas) som fastställs i Boken.” (Vol. 6/420)
Han sade då: Vad än Allah har informerat om är därför sant, genom att Han inte försummade någonting i Boken, generellt eller specifikt.
Vid förklaring av versen: (Till dig har Vi sänt ner Boken som en klargörare för alla angelägenheter, en vägledning, en väsignelse och god nyhet åt de troende(an-Nahl:89)) sade at-Tabari:(Till dig har Vi sänt ner Boken som en klargörare för alla angelägenheter) betyder: Vi har sänt ner dig (Muhammad) denna Koranen som klargörare för alla angelägenheter som människor behöver, från kunskapen om det tillåtna (halal) och det förbjudna (haram) samt det som innebär belöning eller straff. Förklarade (en vägledning) från avvikelse och som (en välsignelse) för den som tror på den och utför gärningar inom Allahs gränser som innehåller Hans beordringar och förbud. Så tillåt det Allah tillåtit och förbjud det som Han förbjudit. (… god nyhet åt de troende), han sade: goda nyheter till de som lyder Allah och med lydnad underkastar sig Hans Enighet. Han ger dem goda nyheter om Hans stora belöning i Det Efterkommande och den oändliga godheten”. (Vol. 14/161)
17) Den Ädla Koranen har en stark inverkan och följd på människornas och jinnernas själar.
a) Då det gäller människor, så var många av avgudadyrkarna under islams första period påverkade av den, och antog därför islam. I dessa dagar har jag mött en kristen ungdom som antagit islam och det har nämnts till mig att han påverkades mycket genom att lyssna på Koranen från kassettband.
b) När det gäller Jinn, så sade en grupp bland dem:
”Vi har hört en underbar Koranen som vägleder till sanning så vi trodde på den. Och vi kommer inte att associera några partners med vår Herre”. (al-Jinn:12)
c) När det gäller avgudadyrkarna, påverkades många av dem genom at lyssna på den, så att Waalid ibn Mughirah sade: Vid Allah, detta är varken poesi, magi eller tal ur dårskap. Dess ord är snarare Allahs och den har en behaglighet och skönhet i sig. Det kommer att vara det främsta och inget kommer att kunna mäta sig med den”. (Hänvisning till Tefsir ibn Kathir 4/443)
18) Det bästa folket är de som lär sig och lär ut Koranen, för Profeten (saw) sade: ”De bästa av er är de som lär sig Koranen och lär ut den”. (Rapporterad av al-Bukhari)
19) Och hans (saw) uttal: ”De som är kunniga i läsning och recitation av Koranen är bland Änglarna den bästa skapelsen och de som läser den gång på gång får två belöningar för deras mödor”. (Bukhari och Muslim)
20) Koranen har av Allah gjorts till en vägledning och god nyhet, därför säger Allah:
”Denna Koranen leder (människan) till det rätta, den raka vägen och ger de som tror och lever rättskaffens det glada budskapet att en riklig belöning väntar dem”
21) Koranen ger hjärtat frid och säkerhet. De troende vet att det är den största vägen på vilken deras hjärtan finner ro och behaglighet. Allah (swt) säger:
”De som tror och vars hjärtan blir stilla när Allahs namn nämns, är det inte så att då Allahs namn nämns blir hjärtat stilla?” (Ra’d:28)
Så om någon muslim drabbas av oro, depression eller en sjukdom bör han lyssna på den Ädla Koranen från en läsare som har en fin röst som Al-Manshaawi och andra. För Profeten (saw) sade: ”Försköna Koranen med era röster, för den fina rösten förskönar Koranens skönhet”. (Hänvisning till Sahih al-Jaami’ av Sheikh al-Albani)
22) Den Ädla Koranen kallar i de flesta Surahs till Allahs Enighet, och särskilt till Allahs Enighet i att Han förtjänar dyrkan, bön, åkallan (Du’aa) och att söka hjälp. Du finner därmed i Koranens största del, Surah al-Faatiha, Allahs uttal:
”Dig tillber vi och Dig söker vi om hjälp.”
Dvs. vi tillber inte någon förutom Dig och vi söker inte hjälp från någon förutom Dig, Allah. Medan du i slutet av Koranen, i Surah Ikhlaas, al-Falaq och an-Naas finner att Allahs Enighet tydligt visas i Allahs uttal:
”Säg: Han Allah är En.”
”Säg: Jag söker skydd hos gryningens Herre.”
”Säg: Jag söker skydd hos människornas Herre”.
Och i Surah al-Jinn läser du versen:
”Säg: Jag anropar ingen annan än min Herre och jag sätter ingen vid Hans sida”. (al-Jinn:20)
och
”och al-masaajid (dyrkans platser) tillhör endast Allah, så åkalla ingen förutom Allah”. (al-Jinn:18)
och i övriga av Koranens kapitel finns det flertalet verser som uttrycker Allahs Enighet. Det är slående att en av de som antas ha kunskap bland Sufiter fann denna ayah inskriven på moskens dörr och sade:
”Wahabiyyas vers”. Detta var för att den förbjöd åkallandet av andra än Allah.
Och en sufi professor sade till mig: ”Versen (Dig tillber vi och Dig söker vi om hjälp) är en wahabi vers för den kallar till att endast söka hjälp hos Allah.
23) Den ädla Koranen är den Islamiska shari’ahns källa, uppenbarad från Allah till vår ledare Muhammad (saw). För att föra ur folket från mörkret och tillskrivandet av partners med Allah samt okunnighet, till trons (Imaan) ljus, Allahs Enighet och kunskap. Allah säger: ”…en skrift som Vi sänt ner till dig, för att du skall leda människorna ut ur mörkret till ljuset.”. (Ibrahim: 1)
24) Koranen informerar om kommande händelser som endast är kända genom uppenbarelse; som Allahs uttal:
”Den stora skaran skall besegras och skall tvingas göra helt om och fly”. (al-Qamar:45)
och avgudadyrkarna besegrades på Badrs dag och de flydde från slagfältet.
Koranen informerade också oss om flertalet andra händelser som har ägt rum; som segern över Romarna och Perserna.
25) Sökandet av skydd hos Allah när man läser Koranen, pga. Allahs uttal:
”När du vill läsa Koranen, sök då skydd hos Allah från Djävulen”. (an-Nahl:98)
Plikten att hörsamt och tyst lyssna på Koranen för den som leds i bön och på Fredags gudstjänsten, pga. Allahs uttal:
”Lyssna därför uppmärksamt och var tyst när Koranen läses, så att du må mottaga barmhärtighet”. (al-Araaf:204)
När Koranen reciteras, lyssna uppmärksamt till den så att du förstår dess verser och lyssna tyst så att du begriper den, så att din Herre kan vara Barmhärtig över dig. (Hänvisning till at-Tabaris Tefsir)

Summering
Koranens utmärkande drag är många och Allah har beskrivit dem i Sitt uttal:
”Den är en skrift med väldig kraft. Ingen lögn kan komma vid den, vare sig öppet eller på hemliga vägar! Nej, den uppenbaras av En Allvis, som allt lov och pris tillkommer”. (Fussilat:41–42)
och vårt Sändebud (saw) sade beträffande den: ”Jag har lämnat er med två ting, ni kommer inte att vilseledas efter dem, Allahs Bok och min Sunnah. De kommer inte att skiljas åt förrän Hawd (Hawd är en enorm sjö eller damm från vilken de troende kommer att dricka på Uppståndelsens Dag) visas till mig”. (Autentisk, rapporterad av al-Haakim)
Gladstone, en tidigare premiärminister i Storbrittanien sade: ”Så länge som denna Koranen fortfarande finns kommer Europa inte att kunna härska över Öst.

Koranen är en komplett och omfattande Bok

Den ädla Koranen behandlar en mängd viktiga ämnen, som att beordra godhet och förbud av ondska, löften (wa’d) om belöning och hot om straff (wa’id, liknelser och visdom, historier om gångna nationer, tillrättavisningar, behandlar frågor om det osynliga, naturvetenskap, skapelsens beteende, uppståndelsens och det efterkommandes tecken och andra viktiga ämnen.
När vi funderar över Koranen om dessa ämnen och avsikter, finner vi att den allra bästa vältaligheten och kunnigheten med fullkomlig och flytande framställning, enhällighet och harmoni. Dess första del liknar dess sista, den representerar sig själv i sin skönhet. Den som läser den blir aldrig trött, och den som är kunnig i hur den skall läsas blir aldrig utmattad, och den som funderar över den får aldrig tvivel om den. Vägledningen för den som fruktar ökar och den troendes i tro ökar. Detta är för att den är i perfekt harmoni och kontinuitet och dess första del visar sig vara sann i dess senare delar.
Koranens kapitel, i stil och ordning, är på sitt välkända sätt olik och motsatt andra böckers stil. Denna stil och ordning är dock lämplig för alla verser och kapitel och deras betydelse, uppbyggnad och ämnen. Därför framstår det som om allt är delar av en sak som kompletterar varandra. Detta är ett påtagligt bevis på att den inte är som andra böcker som framställs utav människor, och där personen som sammanställer den sitter och placerar alla närbesläktade och lämpliga frågor i ett kapitel och varje kapitelgrupp följer varandra. Koranen är snarare en samling av vägledning från Allahs uppenbarelser som nödvändiggjorts med visdom och av en större nytta. Du kommer inte att finna några fel eller motsägelser i den. Istället kommer du att kunna ta del av varje avsnitt och det kommer att framstå som om allt gäller ett ämne. (Hänvisar till avhandlingen Antagna skillnader och motsägelser i den Ädla Koranen, av Sheikh Yaasar Ahmad, Ali Shammli)
Sheikh az-Zaraani sade:
Denna utsökta kombination och blandning som du hitta i varje av Koranens kapitel, eller grupper av kapitel, har en otrolig inverkan på den mildhet läsaren erhåller, lyssnarens hörsamhet och de ofantliga fördelarna man får från det. Detta gör att varje grupp av kapitel kan liknas vid trädgårdar med mogen frukt genom vilken en person går igenom och när sig på frukterna, eller likt ett bord fullt med många olika sorters utsökta maträtter, till för den hungrige att stilla sin hunger och behov med, från allt som finns att ta”. (Hänvisar till Manaal al-Arffaan 1/80)
Och doktor Muhammad ’Abdullah Daraaz sade:
”Man läser ett långt, vackert och harmoniskt kapitel ur Koranen, och okunniga människor tar det för att vara röriga och slumpmässigt inlagda meningar och att dess kapitel samlades in utan omtanke. Men om de i verkligen funderade över dess sammanhängande sammansättningen av dess främsta avsikter i dess grunder och principer. Då skulle de upptäcka att varje princip har baserats på ett antal andra principer. Man tar sig inte bara igenom dess olika delar som man rör sig genom rum och byggnaders innergårdar. Dess grunder och utformning läggs fram direkt och du känner aldrig att där funnits okunnighet i sättet att framlägga dess komposition och struktur. Inte ens genom separationen som sker då man går från en väg för att komma till en annan, man ser snarare att de olika kategorierna enar sig helt som om de vore ett.
Bakom allt detta tar kapitlen generellt en särskild riktning och rör sig kollektivt mot ett specifikt mål, precis som en kropp har en hållning som upprätthålls med hjälp av olika kroppsdelar för att uträtta något, även om varje kroppsdel har en annan funktion.” (Hänvisar till boken An-Naba-ul-Adhim)

Koranens Namn och Attribut

Allah har givit Koranen flertalet namn, bland dem är: Al-Koranen, Al-Furqan, Al-Kitab, Al-Tanzil, och alla dessa stöds av bevis i Koranen.
Allah har beskrivit Koranen med flertalet beskrivningar i Koranens verser, bland dem är: Nur (ljus), Huda (vägledning), Mau’idah (god tillrättavisning), Shifaa’ah (botmedel), Rahmah (barmhärtighet), Mubarak (välsignelse), Mubin (klar), Bushra (god nyhet), Aziz (stor och upphöjd), Majid (majestätisk), Bashir (bringare av glada nyheter), Nadhir (upprättelsens varnare), Karim (ädel) och Ahsan-ul-Hadith (bästa av tal och ord).
Allah (swt) säger, i beskrivandet av Sin stora bok:
”Allah har sänt ned det bästa av tal som en Bok, dess delar liknar varandra, den upprepar godhet och sanning. Huden hos dem som fruktar ryser, och deras hud och hjärtan finner frid och lugn vid ihågkommandet av Allah. Detta är en vägledning från Allah som vägleder vem Han vill”. (az-Zumar: 23)
(…bästa av tal): innebär att det mest mäktiga, mest sanningsfulla och mest rättvisa är Koranen.
(…likadan bok och liknar sig själv): innebär likadan i dess mirakel, vägledning och särskilda drag som den liknar sig själv från del till del.
(…upprepar sig själv): Upprepar lagarna och begränsningarna, tillrättavisningen, historierna och uppförande.
(…skakar och ryser): Alltså, ryser och skakar från deras rötter.
(…finner frid): De finner sig till ro, lugn och mjukhet.
Koranens Attribut fastställs i Profetens (sws) uttal som har en svaghet men är korrekta. Det rapporteras från Profeten (saw) att han sade:
a) Exempel: ”Denna Koranen är Allahs bankett, lär därför så mycket du kan av Allahs bankett. Denna Koranen är Allahs starka rep och den är den klara vägledningen och ett närande bot, ett för dem som håller fast vid den och en frälsning för dem som följer den. Ingenting är krokigt eller korrumperat förutom att Koranen rättar till det, eller gått vilse utan att den tillrättavisar dem. Dess under tynar inte bort ej heller avtar dess sötma hos dem som läser den frekvent. Läs den därför, för Allah kommer att bevilja dig tio gånger en enda belöning för läsandet av en enda bokstav. Jag säger inte för Alif Laam Mim, utan tio belöningar för läsandet av Alif, tio belöningar för läsandet av Laam och tio för läsandet av Mim.” (Rapporterat av al-Haakim som förklarat den att vara autentisk, men al-Dhahabi förklarade den svag)
b) Ytterligare exempel: ”Det kommer att komma en prövning! Jag sade: Vad är vägen ur denna prövning? Han svarade: Allahs Bok, Allahs Bok, i den finns nyheter om dem innan er och det som kommer att hända efter er. Och en Dom i det som sker mellan er. Koranen är en domare mellan sanning och falskhet och är inte för underhållning. Det är det som ingen annan än de arroganta och högmodiga överger i handling och tro förutom att Allah förgör dem. De som söker vägledning från annat än Koranen leder Allah vilse. Den är Allahs starka rep och hågkomsten full av visdom, och den är den Raka vägen. Koranen är den sak varigenom begären inte avviker och är inte heller svår eller förvirrande för tungorna (att läsa och förstå). De lärda är inte tillfreds förutom att få lära mer utav den, och ingen blir trött av att läsa eller lyssna till den. Dess under tynar inte bort. Det är hågkomsten att då Jinn hörde, så sade de: ”Vi har hört en underbar och enastående Koran.”
Ingen informeras om vad den innehåller förutom att de tror på det den informerat om, och ingen handlar enligt den förutom att de handlar rättvist, och den som handlar enligt den belönas och han som kallar till den vägleds till den Raka Vägen.” (Rapporterat av at-Tirmidhi. Kontrolleraren av Jaami’ Usul sade att den har en okänd berättare i sin berättarkedja. Sheikh al-Albaani sade den är svag)

Betydelsen av Ta’wil och dess typer

Allah (swt) säger [vad som betyder]:
”Det är han som sänt ned Boken till er, ur den kommer verser som är obestridligt tydliga i sin betydelse och de av majoritet i Boken, medan de andra är otydliga. Beträffande dem i vars hjärtan det finns avvikelse så är det så att de följer det som är otydligt för dem, sökandes efter fitnah och en tolkning som passar dem. Men ingen förutom Allah känner till dess tolkning, och de som innehar välgrundad kunskap säger Vi tror på den, den är från Allah. Och ingen förutom kunskapens folk förstår och förmanas därifrån.” (Aal-Imran: 7)
Första: Ta’wil (tolkning), tolkning av Koranens betydelse, dvs. i ord och tal som klargör betydelsen av ett ord eller en fras; på ett sådant sätt att betydelsen blir förstådd. Detta är den mest förekommande och vedertagna betydelsen vid allmän användning och teknisk terminologi bland dem som tolkat Koranen, som t.ex. Ibn Jarir at-Tabari och andra likt som honom bland de lärda i tolkning av Koranen.
Andra: Ta’wil (förklaring), förklaring av verkligheten och naturen i det som ord tolkas till. Förklaringen av vad Allah har informerat oss om Hans essens (Dhat) och Hans attribut, hänvisar till verkligheten och den sanna naturen av Hans Heliga essens och Hans Attribut. På samma sätt hänvisar Ta’wil (förklaring) av vad Allah har informerat oss om beträffande den Sista Dagen till det som kommer att hända på Den sista Dagen.
1) De som håller åsikten att då man reciterar Allahs uttal: ”… Beträffande dem i vars hjärtan det finns avvikelse så är det så att de följer det som är otydligt för dem, sökandes efter fitnah och en tolkning som passar dem. Men ingen förutom Allah känner till dess tolkning…” och sedan stannar därvid. Men därefter gör nästa del av versen ”… och de som innehar välgrundad kunskap…” separat och till nytt uttal. Genom åsikt anser och håller de då sig till att betydelsen av ordet Ta’wil i versen är från den andra kategorin. Att den hänvisar till verkligheten och naturen i det som orden tolkas till. Så verkligheten av Allahs essens, Hans natur, formen av Hans namn och attribut samt uppståndelsens verklighet; så har ingen förutom Allah kunskap om detta.
2) Beträffande de som håller åsikten att stanna vid Allahs uttal: ”… Men ingen förutom Allah känner till dess tolkning, och de som innehar välgrundad kunskap…”, ordet (och) är en konjunktion som förenar de två meningarna och inte början på en ny mening. Då menar de och antyder att ordet ta’wil har den fösta betydelsen, dvs. Tolkning. Om det därför nämns att Mujahid känner till ta’wil av verserna som är Mutashabih, så innebär det att han känner till dess tolkning.

Därför blir det tydligt att det inte finns någon motsägelse mellan de två åsikterna, utan återvänder snarare tillbaka till de meningsskiljaktigheter i betydelsen av ordet ta’wil. (Hänvisar till boken ‘Ulum-ul-Koranen av Qattan)
3) Ibn Abbas (r.a) sade: ”Tolkning är av fyra sorter:
Den tefsiren som att ingen ursäktas från att inte förstå (t.ex. kunskapen om vad som är tillåtet och förbjudet).
Den tefsiren som är för araberna genom deras språk (t.ex. betydelsen av Ilaah att vara den som dyrkas).
Den tefsir som är väletablerad hos dem som har kunskap (t.ex. betydelsen av Istawaa att betyda högt ovan).
Den tefsir som endast Allah känner till (t.ex. sättet hos Hans Essens och Attribut).” (Nämnd av Ibn Kathir. Exemplifieringen inom parantes är från författaren och inte ibn Abbas)
Kritiserad Ta’wil
Tredje: Den ta’wil som kritiseras är: att förvanska en term från en mer antagbar betydelse till en som är mindre antagbar på grund av bevis som är anslutna till det. Detta är vad flertalet av de senaste lärda menar då de använder sig av termen att göra ta’wil beträffande texterna om Allahs Attribut. De som gör denna formen av ta’wil flydde till detta i ett extremt försök att befria Allah från liknelse med skapelsen – något som de i falskhet påstått. Men när de gör så detta, föll de i det som de försökte fly ifrån eller till något mycket värre. När de tolkade ordet ”hand” till att betyda ”makt”, så avsåg de att fly från att bekräfta att Skaparen har en hand. Detta kommer sig ur att skapelsen har händer, därför blev de förvirrade av ordet hand och de tolkade det till att betyda makt. Men detta är en tydlig motsägelse ifrån dem. Detta är för att de genom ordets som de bekräftats betydelse tvingas till samma sak som de påstått påtvingades av betydelsen de avfärdade och förnekade. Detta är för att människor också har attributet ”makt”, men om makten som de (som gör denna form av ta’wil) bekräftar är verklig och sannolik så är bekräftandet av att Allah har en hand också verkligt och sannolikt. Men om bekräftelsen av Handen inte är en sannolik verklighet för att den nödvändiggör liknelse av Allah med Hans skapelse –som de påstår – så är bekräftandet av makt också en osannolik verklighet. Följaktligen är det inte tillåtet att säga att denna term förklarad – förvanskad från den mest antagbara betydelsen till den minst godtagbara. Allt som fastställts av ledarna bland de fromma föregångarna och andra är censurering av folket som gör ta’wil, detta syftar till sådana som tolkar betydelsen av det som är oklart för sig själva även om betydelsen kanske inte är oklar för andra folk, till en betydelse som inte passar den sanna betydelsen. (Hänvisar till ’Ulum-ul-Koranen av Qattan)

Författare: Sheykh Muhammad Jamil Zeeno